kristoffergustafsson

Så nalkades avgång för vinterns semesterfirande. Jag kunde belåtet läsa att flygbiljetten skulle ta oss hela vägen till ett soligt Bangkok. En miljonstad många svenskar sett men låtit mig debutera förrän vid 22 års ålder. I sällskap fanns en god gammal granne och vän. En kamrat som undertecknad rutinartat tvingats svara - "hjulen", på då hon flertalet gånger under flygningen låtit flygrädslan tagit över dess sinnesfulla bruk och frågat - vad är det som låter?

En allt eftersom lugnare Mikaela Nygren skulle även komma att klara en landning med tårarna i behåll. Nervositeten var dock stor då den unga damen i fråga, i samma sekund som hjulen slår i backen vräker ur sig - Jaha, då har man varit i Österrike också!

Vad som tycktes om Österrike vet jag inte vad hon ska svara på då Wien lämnades redan 20 min senare och en högspänd Mikaela återigen lyfter mot skyarna  En iskall Kristoffer Gustafsson tillåter inget gulligull och inga tårar. En metod som senare skulle visa sig vara väldigt framgångsrik. En start som Mikaela avslutar i lugnare skéende med kommentaren - Austrian Air var ju faktiskt jäkligt bra!

 Själv behöver jag mer än 15 minuter för att bedöma ett flybolags kvalitéer...

Vi hade dess förinnan lämnat moderlandet med en del hängande mungipor. Vi tolkar det som att saknaden beräknas infinna sig hos nära och kära. Jag tänker på Rebecca Perssons rinnande ögon, Mona Nygrens lämnande utanför entren till terminal 5, Mats Perssons resa ut till Arlanda för en sista blixtvisit samt ett farväl så långt som in på planet av en tjänstgörande Benny Nygren.  Det ryktas att sistnämnd slog i en skvätt extra bränsle för att låta sin ängel flyga på den säkra sidan...

Icke att förglömma är Linn Gustafsson som till skillnad från övriga anhöriga vinkar av oss med ett förväntansfullt leende då hon längtar till hemkomst, vilket i hennes drömmar innebär presenter i  plural. Hur mycket hon tar hänsyn till det begränsade packutrymmet är nog nåt som hennes drömmar utelämnat.

För att komma tillbaka till terapin mot flygskräck vill jag citera mitt nu botade resesällskap då vi ankommer Bangkok - "Jag är inte flygrädd längre".

Vi landar Bangkok med planer om tåg in till Chaosan street men blir snabbt uppraggade av likåldrad norrman.  En konversation som hålls länge och väl på engelska ända in i taxin då det går upp för oss att vi nästan är landsmän. Vi möter en norrman som är mycket trevlig och reser på egen fot. Snabbt tar vi oss tillslut till ett At home hostel där vi delar rum alla tre de två nästkommande nätterna. Vi bor bra och extremt centralt till en summa av 65 kr p/p. En törstig Kristoffer Gustafsson tar med sig sina rumskompisar till ett härligt ställe med mycket liv för uppfyllning av både mat & dryck.
 

Ett slutkört sällskap väljer trots jetlag att aktivera sig tidigt då det var uppstigning 06.00 dagen därpå. Det stog dagsutflykt på schemat och bussen tog oss till den roliga "floating market", vilket innebar att man satte sig i en flotte med egen roddare och drev runt i en flod fylld med flottar och stånd kring kanterna för försäljning av mat, frukt, hantverk, kläder mm.  Fruktansvärt tevligt, och en nöjd Kribbe kunde flyta runt med en kokosnötsdrink i famnen, färsk frukt i vänsterhanden och en pilsner i högerhanden. Knäppa kort fick man göra mellan påfyllningarna. Turen fortsatte sedan med motorbåt till en restaurang för lunch. Vidare sedan med buss till någon slags park med diverse gravar där jag och Mikaela mest ägnade oss åt att slicka rent den glasspinne norrmannen köpt oss medan han själv gick runt och intresserade sig för thailändska gravar. Nästa stopp var också måttligt intressant då nån slags järnvägsbro skulle korsas. Återigen strosade en intresserad norrman runt för sig själv medan det allt för lättklädda svenska reseparet letade runt efter t-shirts då  buddhismen ej tillåter bara axlar på tigertemplet som var nästa stopp. Den för tillfället darriga Mikaela höll sig på tryggt avstånd samtidigt som de två nordiska männen stod tätt intill de lössläpta tigrarna. Mest macho var den äventyrslystne norrmannen som påstar att det bara är en drös  - "slickende kottunger", då vi bevittnat ett överfall av en asiatisk kvinna. En hektisk dag kunde avslutas sovandes på den långa bussresan hem.Till och med en livrädd Mikaela kunde få nån timme i sig då hon ägnat alldeles för mycket energi åt att oroa sig för den täta och respektlösa trafiken Bangkok erbjuder.

Idag tog en viss norrman initiativet till middag då han planerat pilsner och vattenpipa. Idag satte även en viss Mikaela Nygren som annars föredrar vin, i sig en inhemsk öl. Roligt!





Männen delade på en stor 3-liters kanna med egen tapp. Då det rann i 1 glas i norrmannen hade redan 2 slukats av svensken. Efter lite barhäng i sällskap med tre engelsmän skulle vägarna gå tillbaka till hostellet. Jag tycker mig känna av en smått berusad 2 meter lång norrman som helt plötsligt fått en grövre humor. Detta var något jag fick bekräftat då en vinglig norrman går runt och gör narr av åtskilliga thailändska försäljare.  När han tagit över tillräckligt av försäljarens show och affärsvilliga thailändare till och med vill hålla honom på tryggt avstånd gör hans rumssällskap rätt i att vända skutan hemåt.

Morgonen därpå skulle väskan upp på ryggen igen för fortsatt färd mot Kuala Lumpur. En bussresa senare upptäcker vi att tiden gått fort och personal  ropar - "hurry hurry" efter oss. En buss står sedan och väntar in två svenska resenärer för frakt till planet ute på Bangkoks gigantiska flygfält.

Sent ankommer vi Kuala Lumpur efter ett hektiskt letande av China town i centrala KL. In med full packning en lördagkväll genom en folktät stor marknad. Än tätare låg stånden då ni kan föreställa er Rimbo marknad med betydligt mer folk och på samma yta fast med 4 ggr så mkt stånd. Ett ställe Linn Gustafsson hade kallat himlen.

Passande nog hittar vi ett hotell vid namn China Town in med bra standard för 85 kr p/p. En varmt rekommenderad frukostbuffé morgonen därpå beslutas att stanna en natt till på samma hotell. Dock med uppgradering för ytterligare 2 sängar då ytterligare vänner från samma svenska hemvist till kvällen skulle väntas in. Dagen spenderades åt ett imponerande Petronas Twin Towers. Okänt var att det behövdes bokas tid för att komma upp världens högsta skybridge som hänger 247 meter upp mellan de två tornen. Då det var stängt måndagar fick ett frustrerat resesällskap vända på klacken för nya äventyr. Från ingenstans mitt i det besvikna steget stoppas vi upp av en fet dam som kvickt smugglar åt oss 2 biljetter gratis för nästa tur upp 3 minuter senare. Nöjda kunde vi komma ner i köpcentret som var belagt mellan tornen. Om du någon gång besökt Globen så möttes man av samma känsla vid entrén som man gör när man tar första stegen ut i arenan.  En befriande och väldig känsla men denna gång bara av butiker. 7 våningar högt började vi nerifrån och jobbade oss flitigt uppåt. Inte ett klädesmärke kunde påkommas saknat då vi ett fåtal timmar senare hade gått igenom ett inomhuscentrum som var nordens största inomhuscentrum Täby C gånger 10. Räkna då också bort alla matvaruaffärer centrumet erbjuder. P.g.a höga priser gick vi dock därifrån tomhänta. Det här är vad jag kallar shopping.  Promenerandes i den 30 gradiga värmen mellan skyskraporna med varsin Starbucks frappuchino i handen hittar vi några hundra meter bort ett nytt köpcentrum. Vi stiger på och med uppgivna miner skådar vi ett ännu större och ännu mer kliniskt rent, lyxigt shoppingcentrum. Trötta fötter går igenom våning efter våning, men det blir inte mer än så då det sjätte sinnet liksom sätter stopp för alla intryck. Jag minns inte mer än att Rolex hade en egen vakt med putsade skor uppställd i enskild ställning med en laddad Ak 5 och tillhörande bajonett på axeln.


 

Klockan går fort och vi tar oss snabbt tillbaka för att möta upp det väntade sällskapet. Vid McDonalds möter vi upp en svettig Anna Flygel och en välpackad Alexandra Karlsson. Samma Flygel hade packat smart och får därmed sin väska bärd av en Kristoffer Gustafsson till gentleman. Alexandra som hade valt att dra sin packning på hjul fick släpa sig igenom trängseln med väskan på rull efter. De  nyanlända checkar in och tar en "före" bild på kvartetten som äntligen blivit komplett. Då längtan till sol och bad är stor är tanken att även en efterbild skall tas. Förhoppningsvis mörkare i hyn än vid tillfället. I värsta fall kände Alexandra någon duktig datatjej där sånt annars lätt kan retuscheras...

En sedvanlig kyckling och ris middag följdes senare upp av en kanna kall öl på en reggaebar där vi njöt av sammankomsten. Då rummet endast bestod av 3 sängar kunde det sedan slumras sött efter en slitsam resa medan den tidigare nämnda gentlemannen fick minnas tillbaka till sin värnplikt under en natt i vinddraget på en liten madrass på ett iskallt stengolv .

En omtänksam gentleman lät damtrion sova ut för att sedan göra vad som fanns kvar av stan. En hantverksintresserad Anna Flygel tar oss till Central Market för frukost och allmän beskådning. Taxin tar oss sedan till Kuala Lumpur Tower, en byggnad likt Torontos CNN Tower men som hamnat lite i skymundan av Petronas Twin Towers. En härlig lunchutflykt där biljetten även inkluderade nåt slags vinterland med tillhörande show där vi som enda åskådare lite pinsamt flydde föreställningen till förmån för det lilla zoo och den Formel 1 simulator vi sedan testade. Den mer erfarna hälften av den sammansatta kvartetten visade efter det promenadvägen till Twin Towers. En dyr taxiresa senare hade en viss Alexandra Karlsson redan tröttnat på kyckling och ris så McDonaldsmiddag passade utmärkt. Personligen satt en Big Tasty & co för 25 kr fint. I väntan på nattens avgång med bussen till den skattefria ön Langkawi på Malaysias västkust förstod vi att den billigaste shoppingen under den här vistelsen skulle vara här och nu. Utbudet är redan nämnt så nu skulle det prutas. Samtliga hade olika önskemål men det gick snabbt upp för gruppen att flockledaren Kristoffer Gustafsson kom åt dem lägsta priserna. Honorna hittade sedan sina fynd och skickade en målinriktad och envis flockledare för chans till lägsta pris. Till skillnad från honorna som var mer än välkomna tillbaka för "special price" så kastades flockledaren gång efter gång ut från stånden då de hävdat att han tagit deras tid, varit ogenerös och aldrig ha gett upp. Dock flög han ut på gatan med ett nöjt leende och påsar fyllda med fynd i var hand. Det ryktas att ett blondt yrväder vid namn Karlsson tyckt synd om biträdena som varit tvungna att förhandla  med en hänsynslös busschaufför och affärsman, och därför i efterhand gått runt och skjutit till ett par ringit i var försäljares ficka...

Ringit = Malaysisk valuta

1 Ringit = 2,45 kr

Längtan efter stranden var nu stor och natten skulle spenderas på en buss. För oss bussintresserade kan nämnas att varje rad har 3 säten till skillnad från Sveriges 4. Det gör att varje säte blir som 1-klass på ett flygplan. Lägg där till att det går utveckla till en säng. En härlig affärsidé med (VIP-bussar) även till Serige. En bussresa som blev otroligt bekväm, dock kylig då aircondition lätt missbrukas i varmare länder. Till skillnad från ett sällskap lättklädda honor hade en rutinerad flockledare ett handbagage innehållande mjukisbyxor och collegetröja. 2 frusna damer kunde ändå få en god natts sömn medan Karlsson/Gustafsson ägnat resan till mer snack än sömn.

Vi väcks plötsligt av en hetsig busschaufför som vill tömma bussen fortast möjligt och ett nyvaket, blondt yrväder vräker på svenska ur sig diverse ord och namn av den mindre snälla sorten. Förundrande och nyvakna undrar vi var vattnet är då vi var tvungna att ta en båt över till skatteparadiset. I jakten på färjeläget möter vi en lika virrig man från Borneo endast ett par år äldre än oss själva. Smart nog tar vi sällskap och lyckas tillslut hitta hav. Då vi uppenbarligen missat 7 färjan fick vi vänta på åtta färjan. Vi försöker få i oss bristvaran sömn den 1,5 timmar långa resan men en återigen missbrukad aircondition gjorde det omöjligt. Till Annas stora lycka var mannen från Borneo en pratglad sådan och för pappa Börjes skull hoppas jag att dottern sin betalar sin egen telefonräkning då det en taxiresa senare hade bytts telefonnummer...

Vi checkar in på det rekommenderade Langura resort i en bungalow med krypavstånd till stranden. Vi slår oss skönt nog till ro och beträder stranden fortast möjligt. En strand som kan bekräftas att vykorten ej ljuger. Precis lika idylliskt som på bild. Kritvit len sand och kristallklart knappt svalkande vatten. I skrivande stund med 32 grader varmt i skuggan känns solsemestern välbehövlig.

Även i år går undertecknad hårt ut redan dag 1 och lägger en lätt touch av solskyddsfaktor 10 över axlarna, medan soldyrkande damer smörjer sig vita från topp till tå med mer än en dubbelt så hög faktor. En sömnlös natt och en 3 timmars powernap i solstolen resulterade i en inte lika kaxig flockledare som dagen efter tvingas gå till stranden med svansen mellan benen och som en hungrig hyena jaga skugga. Alltså räckte det med 3 solstolar idag. Vi var sent ute på playan då vi inte vaknade förrän telefonen ringde. En trött Mikaela Nygren svarar på oförståelig svengelska men budskapet om att vi var tvungna att checka ut hade framgått tydligt då klockan var halv ett och utcheckningen skulle ske senast kl 12.00. Trots att vi kommit överens om att byta boende till natten därpå kunde 4 trötta semestersvenskar inte harkla ur sig mer än "we stay for one more night". Anledningen till att vi skulle byta boende hade inget med varken standard eller pris att göra. Problemet låg i de oinbjudna små gäster som upptäcktes på toaletten och senare på kudden till den annars så hårda Anna Flygel. Men skräcken tränger förbi den hårda fasaden och tjejerna söker omedelbart upp flockledaren som tar sitt ansvar och motverkar kackerlacka nummer 1. För fler skulle upptäckas, och tvåan beskriver flockledaren som snabb och smidig. Han tar hjälp av erfarna asiatiska grannar och bakom sängen knycks en kackerlacka med storlek som en handflata, i en snabb rörelse likt en grodtunga som fångar föda. Efter några flicketårar och en flockledares ordentliga visitation av rummet kunde det godkännas för intag av sömn. Mest tid behövde Alexandra Karlsson till att bearbeta vad som hänt och vågar sig tillslut in i rummet efter ha fått stöd av nära och kära där hemma. Varför tjejerna inatt snarkat som grisar förklarar dem med att inte ha vågat sova med öppna munnar då kackerlackor tydligen gillar värme och fukt...

Undertecknad börjar känna av suget efter två dygn fria från pilsnern. Det görs på eftermiddagen slag i saken och 3 st burköl kommer jag över av ett okänt men spännande fabrikat vid namn SKOL, tydligen danskt...
 

Tjejerna väljer att införskaffa den 3 ggr så dyra, dock mer välkända Coroñan. Sedan i jakt på resans första drink uppstår problem. Få ställen på ön säljer alkohol men efter en tids promenerande hittar vi tillslut en restaurang med både god mat och rättigheter. Vidare hittar vi ganska snabbt en bar där den återkommande SKOL-ölen går för 2 ringit. Efter nästa promenad hittar vi äntligen en nattklubb där både öl och drinkmeny hade betydligt högre priser, men ändå ett härligt ställe med b.l.a ett lokalt band men med covers på gamla godingar. Härlig stämning, och en dansk äldre man tar kontakt. Verkar inte helt hundra men efter konversation på engelska framkommer ändå att dansken bor här sedan ett och ett halvt år tillbaka och arbetar som skribent. Han levde här med sin fru som tydligen var av helt annan ras. Varför hon inte var med ut var för att hundar inte var välkomna. Som sagt, en dansk som inte var helt med i matchen men med en hund som fru och en syster på besök så var det ett generöst syskonpar som i alla fall bjöd på öl. Något som jag och Mikaela utnyttjade. I samma droppe som glasen var tömda gjorde vi Alexandra och Anna sällskap på dansgolvet för ett sista ryck innan bandet spelat färdigt. Återstod gjorde bara en mysig men lång vandring hem.

Vår tredje dag här på Langkawi var vikt åt en planerad dagsutflykt där vi med väckarklockan ställd på 09.00 skulle hyra mopeder för resa mot en, enligt rykten "magisk strand". Det sattes tidigt käppar i hjulen då man var tvungen att uppvisa körkort. Något som oanade semestersvenskar lämnat hemma. Ingen resa idag men istället en härlig frukost och dagens höjdpunkt att åka bananbåt. Vi checkar sedan in på Best Star resort som med samma standard men ett lägre pris och inkluderande frukostbuffé.

Klockan börjar nu närma sig solnedgång och med en nyligen införskaffad platta pilsner på kylning och 2 dagar i skuggan beräknas jag vara ute och lapa sol imorgon igen...