kristoffergustafsson

2Tisdag och vi planerar snorkling på Coral Island. Bara namnet sätter garantin för utflykten. För första gången på 25 dygn stoppas vi pga av vädret. Norrlänningarna är ivriga och försöker intala oss att det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder. Men en erfaren flockledare har varit med förr och med pondus lämnar in sin vetorätt. Ivriga giffar får sedan 2 timmar senare krypa till korset med ursäkter då det bokstavligen börjar ösregna över Tiomans Salang Beach. En flockledare som i och med sitt veto sparat in 350 ringit åt gruppen men som väljer att inte ta ut någon procentsats.

Vi sparar alltså både pengar och planer till onsdag då vädret åter var på topp igen. Lata semestersvenskar planerar dåligt och går idag på en riktig mina. Vi inser strax innan avfärd mot Coral Island att vi ställts inför ett val. Vi tar antingen den ena båten över till Coral Island eller färjan tillbaka mot fastlandets Mersing för en natt där och sedan hinna beta av de Robinsonöar vi länge hållt högt på vår önskelista. Anledningen till detta är att vi bör hinna till Kuala Lumpur för flyg mot Koh Samui innan helgen slår in. Helger innebär tydligen mångdubbla flygpriser. I skrivande stund sitter jag på det sistnämnda alternativet. Känns tråkigt vilket också märks på stämningen i gruppen. Vi var liksom aldrig riktigt färdiga här...

Vi lämnar ett Tioman i likgiltighet. Ett Tioman som var värt varenda krona och restimme. Det känns fel att säga att vi lämnar även detta skatteparadis med blandade känslor. Vi anser oss långt ifrån klara och utvilade. Det som skulle bli utvilandet inför vad som komma skall på Koh Pangan Full Moon Party blev istället aktiviteternas tid. Snorklingen som jag framhåller om det roligaste hittills växlades med fotboll, volleyboll, badminton och den inhemska sporten Malayboll. Årets titelhållare i Tioman Malayboll Cup 2009 blev efter viss dramatik tillslut Gif Sundsvalls Joacim Grönaas. Jag och Joel som blivit injudna till provträning med fotbollslaget FC Salang tvingas innan hemfärd tyvärr meddela A-lagstränaren vår frånvaro ikväll för vidare färd mot nya mål. Vi önskas lycka till och är välkomna tillbaka då vi enligt scoutning tydligen sett intressanta ut. Vi önskar FC Salang med en för närvarande 5:e plats i Tioman Premier League detsamma. Samma Joel och jag går även miste om den upptäcktsfärd på spökresorten som vi tänkt göra innan mörkret föll. Jag tänker även tillbaka till det djurliv miljön vi levt i haft. Apor, 3-metersödlor, fladdermöss, ormar och jättespindlar som man annars ser på skansen är något vi haft på tomten. Vi ser ödet med Coral Island som ett misslyckande och svårast att lämna ön har Brottby som sista minutrarna innan avgång tar ett sista dopp i vad som är och kommer att vara resans bästa badstrand. Tidvattnet var ingenting vi tänkte på vilket fick Mikaelas kamera att nästan nästan stryka med.

Turligt nog har vi en frisör i sällskapet. Med nya frisyrer genom en skicklig Cecilia "Morsan" Johansson tar vi nya tag mot vår expedition till Robinsonöarna. Vi tvingas övernatta i tråkiga Mersing för väntan på den privatchaufför vi anlitat. Ett Mersing som inte hade mer än ett internetcafé att erbjuda. Utan någon som helst engelsktalande befolkning bor vi i alla fall för lite drygt 10 kr var. Vi bor inte bra. Vi bor riktigt dåligt. En natt vi i vilket fall som helst uthärdar innan vi skulle ut på expedition. Vi hindras tidigt då kvällens bussar mot Kuala Lumpur var fullbokade.Vi som hade ett plan att passa tidigt morgonen därpå. Joakim Grönaas som vid problemartade situationer har en tendens till att agera väldigt uppgivet lägger i vanlig ordning fram sina alternativ. Denna gång var det enda alternativet att ta en buss direkt till Kuala Lumpur och spendera ett knappt dygn på en flygplats och där med ställa in expeditionen. En flockledare har som sagt varit med förr och vid det här laget kommit underfund med Jockes behov av dramatik. Han sätter en viss stress i gruppen men "morsan" agerar lugnande. Flockledaren tar själv tag i saken då de redan 1500 spenderade kronorna på expeditionen kändes som en onödig utgift till förmån för ytterligare en natt på en flygplats. 5 minuter senare hade flockledaren tydligen återigen "gjort det omöjliga". Han kommer tillbaka med 5 biljetter till nattbussen mot Kuala Lumpur. Samtliga gruppmedlemmar visar glädje utom denna Grönaas som känner sig skamsen och redan hittat nya prolem. Nu hade tydligen den thailändska valutan gått upp också. Inget han hade råd med och både dykcert och full moon party skulle nu ställas in. Med övriga mungipor nu pekandes uppåt kunde vi gå och möta upp vår dyre men också private chaufför. Hans båt som mer såg ut som en fiskebåt än en speedboat gjorde Joel tävlingsintiktad och hävdade att han till och med kunde simma  snabbare...





'

Vi styr skutan mot Robinsontävlingarnas ö Pulau Tengah. När vi trodde Tiomans klara vatten skulle bli obesegrat skulle vi nu snabbt bli överbevisade.Vi fortsätter mot Ö-rådets ö Pulau Besar. Efter lunch på deltagarnas resort besöker vi ö-rådet. Endel kuriosa intas och om en månad är det dags för inspelning igen. Amerikas motsvarighet till Robinson, "Survivor". Vi kan under en långsam hemresa minnas tillbaka på gamla deltagare och svenska hjältar som, Martin Melin, Robert "RobinsonRobban" Andersson, Alexandra Zassi, Emma Andersson, Tilde Fröling, Herman, Jerker, Kent, Jesus och sist men inte minst legenden Pål Hollender.

Vidare mot nya äventyr och vi skulle med buss ta oss till Kuala Lumpur. Vi störs återigen av den karaoke som ständigt spelas i tv skärmarna på allt som har med kollektivtrafik att göra. Bussar och båtar med högsta volym dygnet runt. I skrivande stund på en buss kl 2 på natten fortfarande med denna högsta volym. Ändå är det bara vi och 2 ensamma själar till på bussen. Aircondition missrukas även inatt och gruppen kommer en och en och söker värme hos en återigen väl påklädd flockledare. Gruppen gnäller natten igenom medan jag själv är nöjd så länge jag slipper köra bussen...

Vi fortsätter med buss, buss och båt över till Koh Pangan och vi räknar ihop restiden till 25 timmar. Vi möter precis som planerat upp det sällskap vi träffat på Langkawi Emelie och Bea. Vi får hålla i oss hårt då en hetsig taxichafför kör rally på minst sagt krokig och backig väg med Emelie gråtandes av rädsla. Efter endel misslyckade försök att hitta boende checkar vi tillslut in på Pla bla Guesthouse. Ja, det heter faktiskt så. Det känns bra och vi blir snabbt på gott humör av den partyglada stämning som råder i Full Moon Party distriktet. Trots det sömnlösa dygnet har vi svårt från hålla oss borta från pilsnern. Än populärare är den "bucket" man dricker här. En helt vanlig liten hink som barn leker med i sandlådan köper man med en Red bull, en Sprite och en kvarting renat eller whisky. Efter att alla testat denna "bucket" var både glädjen och berusningen ännu större så vi går i samlad tropp med alla andra svenskar vi hade förfestat med på Sun Garden. Även om promenadvägen uppgår till knappt en minut så hinner alla svepa i sig vad man har i handen. Snabbast var väl Jocke som visade gruppen en härlig fylla under den timme han var på topp. För mycket längre än så var det inte. Vi tappade bort honom men kunde vid hemkomst hitta den berusade mannen på toaletten sittandes på golvet med toalettringen som huvudkudde. En powernap som han uppskattar till 5-10 minuter kan vi bekräfta till 5 timmar. Dessförinnan hade en känslosam Joakim Grönass väckt upp stackars Emelie för att älta gamla kärleksbekymmer. Det enda Emelie hann höra var att en olyckligt förälskad Joakim tydligen ska gifta sig när han kommer hem. "Det ska bara bara vara hon och jag" som Emelie så fint citerar honom...

Vi har nu delat upp oss i tjej respektive herrum. Det mer östrogena rummet har ställt väckarklockan och vi kommer i god tid ut på playan. En strand med ös i vill jag lova. Det känns som ett lovande ställe här vi kommer ha mycket kul. Våra grannar Ronny, Omar, Johan och Amanda skrapar ihop ett fotbollslag till den Koh Pangan Beachfootball Cup som idag skulle gå av stapeln. Med ett lag av 4 helsingborgare, 4 skövdingar, en giffare också den där "stockholmarn" som man blir kallad här. Vi spelar öppningsmatchen inför ett fullsatt Haad Rin Beach Arena. Vi möter ett franskt lag som tar ledningen tidigt med 1-0. Vi jobbar oss in i matchen och får se oss nöjda med det kryss matchen slutar med. Andra matchen hinner inte ens börja innan gnälliga britter lämnar walk over pga för het sand. Att britter inte tål sol vet vi sedan länge men att dem inte uthärdar värme var nåt nytt. Segern tillskrivs till 3-0 och sista matchen skulle komma att handla om gruppseger. Ettan och tvåan skulle vidare till slutspelet den 9 mars. Omar som står i mål tvingas redan vid avslag släppa förb sig ettan då en riktig rökare avlossades rakt upp i krysset i matchen som var mer känd som "The game of the day". Vi äger mestadels av matchen men tekniska israeler lirkar även in tvåan bakom en chanslös Omar. Jag övertar målvaktpositionen då jag åker på ett gult kort efter grov kapning bakifrån. Hetlevrade israeler skänker mig både spottloskor och lovord om död efter matchen. Ett lyckat byte som innebar en storspelande målvakt och en Omar till tvåmålsskytt. Golden goal och gruppsegern var inom räckhåll. Hur lång övertiden skulle vara blev det vissa diskussioner om. Diskussioner som hölls länge och väl innan Ronny till allas förvåning kommer igång på thailändska. Tydligen hade han suttit och pluggat från lexiconet. Situationen ordnas upp och trots att vi många gånger är nära ett avgörande står sig resultatet 2-2. Straffar är enda vägen till ett avgörande. Samma Ronny som tidigare nämnts steppar fram mot straffpunkten. Ronny kanske turneringens viktigaste spelare tar sats, och en projektil rakt upp i taket. Kristoffer "Pantern" Gustafsson gör sig vän med stolparna och med vissa sykningar och tar sig an den hårdskjutande israelen. Jag är på den men den går in pga av dess kraft. 3-3 och Andreas tar sats. Långt över och Andreas faller ner på knä med händerna på huvudet av besvikelse. Nu var "Pantern" illa tvungen att ta nästa straff. En till utséendet och betéendet divig israel lik Totti vill showa för publiken och även han med vissa sykningar tar sats. "Pantern" agerar blixtsnabbt och väljer rätt när han kastar sig till vänster. Även han showar och i luften klistrar den väl placerade straffen. Ska "panterns" psykologiska övertag vara avgörande? Johan gör sig redo. Vi övriga lägger armarna om axlarna på varandra likt en straffläggning i stora EM och VM sammanhang. Till lagets besvikelse missar Johan så allt hopp läggs nu över på Pantern Gustafsson. En liten Isreal lik Ljubomir Vranjes använder sig av ett kaxigt betéende. Pantern går psykande mot "lillturken" som han kom att kallas av många supportrar och välter ner bollen från den kulle "lillturken" hade placerat den på. Ett buande går över publiken men Pantern låter sig inte sänkas. Istället skickar han en skvätt sand över den hånflinande lillturken. Lillturken pekar vänster och Pantern fintar gå höger. Straffen läggs tråkigt nog just lågt höger och slaget var förlorat. Men vi hade kommit två i gruppen och i övermorgon var det dags för åttondelsfinal. Vi var mer än nöjda och helt slut. I ett glädjevrål springer hela truppen mot vattnet för ett välförtjänt svalkande dopp. Kvällen firades med lagfest hemma hos oss och skumparty på Haad Rin Beach. En kväll där supportrarna tydligen hade roligast. Dock inte blötast men det ryktas att en viss Mikaela Nygren hade ätit "nåt dåligt" som hon försökte förklara sig med efter att hon hade spytt lite morgonen där på. Tydligen hade Emelie ätit sämre då hon inte ens hann nå toan. En chipspåse fick bli alternativet...

Så med en sen hemkomst, blöta kläder, nerspydd toalett och spyfyllda chipspåsar hade alla känningar. Undertecknad med 2 bortsupna t-shirts och en Mikaela Nygren som aldrig kom ur sängen idag, så var stranden inbjudande. Team Pla bla var spellediga och kvällen var vikt åt det stora poolpartyt. Dessa "buckets" var anledningen till att även denna kväll kunde gå i glädjens tecken. En taxiresa där vi proppar bilen full med 10 festanade svenskar. Att taxiresan inte var mer än en kilometer är något som beställarna vill lämna osagt. Resans sjungande svenskar drog på sig uppmärksamhet och högst sjöng nog Ronny som dunkande huvudet i taket för att hålla takten medan vi andra slog med näven...

Vi gör entré med det sedvanliga indianvrålet och ganska omgående åker vi i plurret en efter en. Vi är så gott som först i men vi är nog också dem som har roligast. Efter att vi slutats roas av att kasta iväg varandra och hoppa bomben för att stänka ner torrbollar vid poolkanterna kommer Joel Lilja med den briljanta idén att att "ja, vi skickar ner torrbollarna i vattnet" Joel Lilja, jag å Ronny blir lyriska och förklarar Lilja som Einstein. Vi skickar i en drös med folk. Alla med drickorna i förlust på poolens botten. Joel som har ett behov av att bära folk, lyfter gärna i dem medan jag å Ronny skickar i folk. Tillslut blir vi övermodiga och Joakim Grönass skvätter vatten över fel folk. En tjej utan humöret på topp brister ut i ilska och gråt. Slag matandes över den brända mannen samlas de bitiga grabbarna spännandes runt vad dom trodde var "kvinnomisshandlaren Grönass". Kanske som enda gruppmedlem med förståndet i behåll uppmärksammar jag detta. Säkert tanigast av grabbarna men med bästa brännan avleder jag detta och vi kan i lugn och ro återgå till att ha jävligt roligt. Vi märker att poolen börjar bli överfull med folk så tjejerna beställer en taxi medan jag och Lilja sätter punkt för kvällen genom att skicka i 2 servitörer med brickorna fulla i polen. Vi blir såklart lika snabbt utkastade men vi är ändå överrens om en jävligt kul kväll...

Det var dagen före Full Moon och det var slutspel. Vi kunde haft en bättre uppladdning men vi tar oss i alla fall upp till kl 13 då åttondelsfinalen började. Vi möter ett gäng skottar och precis som i alla andra matcher tappar vi in ettan kvickt. Detta var säkert det bästa laget vi mött men vi lever mycket på vår Ronny till vardags i div 3:s Höganäs. Turneringens kanske viktigaste spelare hittar ett bra samspel med "Stockholmarn". Ronny kvitterar på egen hand efter att speakern utlåtit att "Ronny from Sweden is the only humanbeing who can dribble on sand". Vi är trötta men vi har en bra målvakt som gör det lätt för oss. Sonny från Göteborg gör i Golden Goal ett långt utkast till lagets Maradona. Mjuk och fin nedtagning på det långa utkastet håller jag backen i ryggen. Väntar ut hans kommande brytning från vänster och blixtsnabbt vänder Maradona höger och klipper till med släggan. Stenhårt i högra stolproten hade jag avgjort lagets viktigaste match. En tung målgest senare och speakern ljudandes "Goooooooooaaaaaaaaaallll! Samlades spelare och fans i en enda stor tv-puck hög. Kanske med karriärens viktgaste mål hade jag tagit oss endast 3 segrar från titelseger och prispotten på 30 000 baht ( ca 8000 kr).

Trots baksmällan på samtliga i truppen och de 2 skador åttondelen medförde ställer vi upp ett hungrigt lag på ett totalt fullsatt Haad Rin Beach Arena. vi möter ett gäng tuffa irländare. Det märks redan vid uppvärmning att det inte är några mjukisar vi har att göra med. 0 - 0 står sig länge men en intränad frisparksvariant tvingar oss till underläge. Nästan utan avbytare blir vi trötta och jag tvingas sätta stopp för ett friläge. En argsint irländare med typiskt brittiskt huliganutseende blev det som åkte på den brutala kapningen. Något jag skulle få ångra då jag av samma irländare tagit emot 3 spottloskor i ansiktet och 2 armbågar i magen. Hans temperament skrämmer mig till att behålla lugnet men kan tillslut inte inte ta emot fler mordhot så jag ber honom komma tillbaka när han han tappat några kilo och växt sig ett huvud längre så jag ser vem jag pratar med som jag så dumt uttryckte mig. Vilt slagsmål bryter nästan ut i en het kvartsfinal. Vi trycker på bra under slutminutrarna men vi får erkänna dem till det bättre laget. Jag har bud på kvittering vid en bra slagen frispark men en duktig målvakt var avgörande för laget som sedan gick hela vägen och kunde festa upp sina 30 000 baht. Samma nyrika irländska idioter kunde sedan på kvällens Warm Up Party återfinnas deckade på stranden frammåt soluppgång...

Dagen D och Koh Pangan Full Moon Party som vi så länge sett fram emot. Krökandet drar precis som planerat igång redan vid frukost och stranden är så fullproppad med folk att vårt 11-manna sällskap inte ens får plats att sitta tillsammans. Frammåt hemgång samlas vi i alla fall till The bikini contest vid Glacier Bar. Roligt nog vinns den av vår supporter  från fotbollsturneringen Kim som med bara bröst inför över 1000 åskådare kan ta sina 15 000 baht i prispengar och bjuda oss på öl...

Kvällen som skulle vara party blev inget annat än att alla tappade bort varandra pga så mkt folk. Så var och en fick ha kul på sitt håll. Höjdpunkten är när jag helt plötsligt ser man som raggar loss på mi min gruppmedlem Bea. Till min glädje och förvåning min gamle lagkompis Valentin Ponce. Men efter en fest där folk överallt deckat på stranden och 2 dödsfall kunde hela 11-manna truppen sedan mötas upp hemma som vanligt vid soluppgång. I vanlig ordning kommer den med nyckeln hem sist av oss alla och även i kväll var kvällens nyckelbärare partykungen Lars Joel Lilja...

Precis som nyårsdagens baksmälla är Full Moon Party dagen lika tung. Av 11 man är det endast 2 st som tar sig ner till stranden som kändes långt bort denna dag. Hela 25 meter går jag och Joel Lilja där vi försöker visa oss hurtiga och kastar lite frisbee. Men vi erkänner efter ett par riktigt dåliga kast att vi kanske inte mår så bra och borde vila lite istället. 3 timmar senare vaknar vi upp bredvid varandra i sanden och går med tunga steg hemmåt igen. Efter en middag och filmkväll beslutar vi oss för att gå och lägga oss igen. Imorgon är det ju dags för vidare resa mot Koh Tao där vår dykutbildning börjar kl 17. Kanske bäst att ha nyktrat till tills dess.

Med knappt 20 sovtimmar på 6 dagar med 2 t-shirtar, en piké, ett linne och ett par solglasögon bortsupet summerar jag  Koh Pangan med - Vilket jävla ös!